Nu sitter jag här igen. Ångesten ligger som ett lokalt åskmoln över mig. Varför? När jag hade så lång tid på mig. Hur kunde det bli så här igen? Det är som med bakfyllor; man ligger där i sängen och mår dåligt bara man rör huvudet och intalar sig själv att det var sista gången. Precis så känns det. TENTASKRIVANDET!
Enda sedan jag började läsa på universitetet har jag haft den där ångesten och paniken så fort tentan lämnas ut. Jag säger till mig själv att jag ska börja i tid, hellre vara klar någon dag för tidigt. Men så sitter jag här. Igen. Har jag börjat i tid? Nej. Är jag klar? Nej. Skit också....
Enda sedan jag började läsa på universitetet har jag haft den där ångesten och paniken så fort tentan lämnas ut. Jag säger till mig själv att jag ska börja i tid, hellre vara klar någon dag för tidigt. Men så sitter jag här. Igen. Har jag börjat i tid? Nej. Är jag klar? Nej. Skit också....
