Ja. Av rubriken kan man utläsa det mesta egentligen. Den säger att jag är upprörd, och kanske också att jag och min sambo diskuterat både politik och barnuppfostran.
Vi kan bli så hetsiga, jag och min man (okej, min troligtvis blivande man). Det kan börja i något så enkelt som en scen ur "Jägarna" för att diskussionen ska komma igång. Och inte förrän två timmar senare inser vi båda att vi nog gör bäst i att släppa ämnet och gå och lägga oss. Oense, förstås.
"Jägarna" alltså? Ja, en sjuk film egentligen. Hur kan man behandla en kvinna på det viset? Vi fick stoppa filmen innan den knappt börjat. "Du kommer nog inte klara att se klart den här" säger min man (äsch, jag vet att han inte är min man, men skit samma). Jag höll med honom. Istället satte diskussionen igång.
Vi hann med en hel del samtalsämnen. Var oense om alla... Jag är feminist. Vill sträva mot att samhället blir jämställt. För mig handlar det inte om att det ska vara okej att killar har rosa kläder, och tjejer blåa. Verkligen inte. Det handlar om att det inte ska finnas några normer som avgör vilka färger som någon klär sig i. För mig handlar det heller inte om att kvinnor ska kvoteras in på chefspositioner, utan om att de normer som säger att något kön bör ha ett visst arbete ska försvinna. Min man håller inte med. Han säger att kvinnor får skylla sig själva att de inte söker chefsjobb i samma utsträckning som män gör. Han tycker att det är fel att könskvotera.
Ja, lilla vän. Det är sant. Färre kvinnor än män söker högavlönade arbeten. Och varför är det så? Vill du höra min teori? Jag tror helt och fullt att det har med vår miljö att göra. Min man hålller inte med. Men jag tror absolut att det handlar om sättet som våra föräldrar och förfäder blivit uppfostrade på. De har socialiserats in i ett hem och i ett samhälle som ser ut på ett visst sätt, och eftersom inte tillräckligt många bryter de normer som finns i samhället så reprocuderas dessa normer.
Det verkar som att många idag tror att jämställdhet handlar om att vi ska sluta låta våra döttrar krama dockor, eller visa sönerna hur bilen låter. Börja låta pojkar krama dockor och låta flickor leka med bilar. Men det handlar inte om det. Inte alls. Det handlar kanske snarare om att låta både pojkar och flickor kramas och instrueras. Krama dockan. Krama bilen. Visa hur dockan låter. Visa hur bilen låter. Förstår du hur jag menar?
Jag tror att vi börjar reprocudera könsnormer redan när barnen är nyfödda. Vi pratar med hög, pipig ton och oroar oss för att vår dotter ska slå sig. När vi pratar med sonen har vi ett djupare tonläge, säger "upp igen" så fort han ramlar. Redan här lägger vi grunden för vad som kommer påverka våra barns exempelvis framtida yrkesval. Redan från början visar vi att dottern ska hanteras (och hantera andra) mycket varsamt. Inte är det konstigt att så många kvinnor jobbar inom den offentliga sektorn? Och för våra söner visar vi att de ska vara starka, inte sårbara. Och jag säger inte att det är fel att kvinnor arbetar i exemlepvis vården. Absolut inte! Däremot tycker jag att det är fel att säga att man får skylla sig själv om man väljer ett lågavlönat jobb. Jag håller inte med de som säger att man har friheten att själv välja sitt yrke.
Det kanske ser ut som att vi har valmöjligheter. Att vårt val av yrke är helt och hållet vårt eget, inre val. Men det tror inte jag. Inte alls. Alla erfarenheter som vi är med om som barn och unga påverkar oss i olika riktningar. Vår uppfostran och vårt samhälle skapar oss. Det är åtminstone vad jag tror.
Och just därför är det så himla viktigt hur vi uppfostrar våra barn. Vilka riktningar vill vi att våra barn ska ta när de blir vuxna? Kanske vill vi att barnen själva ska få välja? Se då till att göra det möjligt! Se till att ge barnen förutsättningarna för att de ska få välja själva. Ge dem all kärlek, alla gränser, all frihet. Sluta upp att se världen i "manligt" och "kvinnligt". Tillsammans kan vi bannemig uppfostra barn av imorgon och sluta reprocudera gamla normer!
Over and out!
Kommentera