Ja, en stort kontrollbehov är nog en förutsättning för att bli lärare. Idag skulle varit min sista dag på praktiken. Jag har dock begärt ledigt, vilket innebär att jag överlåtit ansvaret till min VFU-kamrat. Överlåtit ansvaret alltså. Det vill säga att jag inte längre behöver lägga mig i. Haha! Trodde ni ja. Men det finns inte en chans att jag inte har ett finger med i spelet. Jag måste nämnligen ha kontroll!
Det är underligt egentligen. Det där med att ha kontroll. Under hela min uppväxt har kontrollbehovet funnits med. Jag måste veta att allt sköts enligt planerna. Har mamma och pappa varit hos tomten än? Är alla julförberedelser klara? Vad kan jag hjälpa till med? Jag har nog alltid varit lite "lillgammal". Och upplevts som väldigt nyfiken. Men det är väl klart att jag måste ha kontroll?
Nu när jag tänker tillbaka inser jag att mitt behov av att ha kontroll har format mig otroligt mycket. Jag tycker inte om nöjesfält. Varför? Jo, för då sätter jag mig i en karusell och sedan låter jag någon annan ta kontroll. Jag avskyr sammanhållningslekar där jag ska ha ögonbindel och någon annan antingen ska ta emot mig när jag fallar, eller leda mig runt i rummet. Varför? Jo, för då har jag ingen kontroll. Jag vill alltid vara den som anordnar saker i släkten. Varför? Jo, för då blir det på det sätt som jag vill att det ska bli.
Trots att jag imorse övervägde tanken på att gå till praktiken, även om jag hade fått ledigt, känner jag ändå att jag börjat släppa lite på behovet av att ha kontroll. Vad gör det om lektionen inte kommer bli precis så som jag föreställt mig den? Om något glöms av att sägas, vad gör det? Jag måste ta mig i kraget, helt enkelt. Lägga av. Ta livet lite mer som det kommer. Vara spontan.
Men jag har ju hela livet på mig att ändra mig. Och egenligen tror jag att det är bra att vilja ha kontroll, åtminstone om man ska bli lärare. Och det är ju det jag ska bli.
Kommentera