Jag minns inte om jag skrivit något om mitt "nya liv". Ja, i citationstecken. För än så länge finns det nog bara lite gömt i tankarna, det där nya livet. Men jag tänker i alla fall att jag har börjat om. Blivit hälsosammare. Börjat träna. Äter bättre. Fast... Jag vet inte riktigt om jag tror på det själv än.
Jag var faktiskt ute och tränade lite förra veckan. Eller kanske var det två veckor sedan? Stoltheten sitter i alla fall fortfarande i. Jag kan stolt, STOLT meddela att jag varit ute och joggat. Helt ensam, själv, på egen hand. Heja mig. Fast som sagt... Nu var det väl kanske två veckor sedan...
Jag har en kompis med bra övertalningsförmåga. Hon fick mig och en annan kompis att gå med i någon sorts träningstävling. Det går ut på att man under 10 veckors tid ska förbättra sin styrka, sin kondition och sina kroppsmått. Den som förbättrat sig mest vinner en fin prispott.
I början var jag jättetaggad. Jag skulle fan vinna hela skiten! Men... njaa... Latheten är väl starkare än jag tror. Han sitter där, latheten, på en soffa i mitt inre och tittar på tv med chipspåsen i knät. Men mitt nya jag är envist. Hon kan karatesparka latheten. Sparka så hårt att latheten måste resa sig ur soffan och fly för att överleva. Mitt nya jag är inte starkt, men envist. Hon ska banne mig ut och träna ikväll. Och hon tar latheten med sig. Trär ett koppel om lathetens tjocka hals, och drar med sig honom. De ska till Varberg. Till hälsocentret där. Och träna.
Kommentera